Allt och inget men det mesta

&Igår fick jag hem en hög papper från CC!
Det var bl.a förberedelse grejer som ska läsas igenom samt papperna jag behöver för att ansöka om mitt amerikanska visum!
Började lite smått med det men något ville inte funka (kunde inte fylla i vilken utbildning jag gått) så jag skjuter upp på det ett tag. Fick tid på Amerikanska Ambassaden i Stockholm 20'de December. *host* Hur tänkte de då?!
Kommer vara totalt julkaos ju!

Iih. Det är 79 dagar kvar tills jag flyger över till New York. GALET!

Är så mycket jag vill se och göra i USA. Listar lite nedan:

• Se Frihetsgudinnan (detta kommer jag göra. Ett par gånger.)
• Besöka Californien och allt som hör till (Hollywood-skylten, Santa Monica Beach, Golden Gate Bridge o.s.v)
• Spatsera runt på Time Square och le
• Se Grand Canyon
• Fika i Central Park
• Åka skridskor på Rockafeller Center
• Gå på konsert i Madison Square Garden
• Bila ut på Florida Keys
• Lära mig New Yorks tunnelbanesystem utantill (Är absolut inte 100 på London's än, klarar mig och så men lär spendera mer tid i centrala NY än London..)
• Kuta runt på Jersey Shore bara för att jag kan
Fara till Hoboken bara för att namnet och sammanhanget jag lärde mig det i ger mig rysningar
• Stalka en massa kändisar och smygfota dem som en tvättäkta paparazzi. Tihi.


Och sånt.
AAH. Kan inte fatta att jag faktiskt ska dit!! lt;/span>
Men just nu lever jag ju här i England och det är inte så pjåkigt det heller! Återkommer så snart jag kan om dagens besök i Brighton!

over and out




Det är officiellt - 4'de Januari ftw

Ännu ett mail i min inkorg under dagen, denna gång från CCUSA där det stod att jag nu kunde se hela profilen min familj lagt upp samt bilder och sånt! Yay!
Mitt flygdatum är också konfirmerat, 4'de Januari kommer jag befinna mig på Arlanda för att sätta mig på ett plan mot USA! Körsta fyra dagarna kommer bestå av skola, tro det eller ej!
Alla au-pairer ska gå igenom ett par kurser med säkerhet runt barn och om allt som har med jobbet att göra!

Den 8'de kommer jag sedan bli hämtad av min värdfamilj på skolan för att sedan köras ut till Queens.

Får rysningar bara jag tänker på det!

Hursomhelst så var det det..

Här i England flyter allt på, Max är lite grinig och allmänt oförskämd då och då men idag var allt helt strålande! Särskilt vädret, det har regnat i veckor nu och idag fick man känna den kalla höstluften istället för.. den blöta luften. Mitt hår har inte diggat vädret!!

Imorgon bär det av till T.Wells för att träffa tjejerna och för att gå på våran veckoliga karaoke! Kanoners dårå.

Amerika då?

Jag är klar med alla ansöknigar och intervjuer som behövs för att matchningarna ska komma igång med hos Cultural Care!
För er som inte hängt med så kan jag berätta att jag, när jag är klar med mitt år här i England, har sökt som au-pair till USA. Detta var trots allt mitt mål från början och jag hamnade i England eftersom det verkade i stort sett hopplöst att få tag på en familj i USA.
br>
Detta sa de på CC var p.g.a mina tatueringar men efter att ha prata med ett gäng andra tatuerade au-pairer insåg jag att detta inte var problemet.
Nu har jag, till dagens datum, 9 månaders med erfarenhet av barn och jag hoppas verkligen att detta kommer snabba på matchningsprocessen!
Ska mailja CC nu också. Ska be dem sätta mitt avresedatum tidigare än jag tänkt!

Trivs inte så bra med min värdfamilj här just nu och min värdmamma säger hela tiden att hon "är så pank och inte kan ha kvar dig".
Dessutom gick värmepannan sönder igår. Huset är kallt och man kan inte duscha utan att bada isvak i badkaret.

Kommer kosta att byta den och känner på mig att Paris kommer påpeka ännu en gång att "nej, vi kanske inte kan ha kvar dig".
Lika bra att åka nånstans där man känner sig önskad och där barnen inte är ständigt snäsiga och elaka.
Jag har verkligen gjort mitt bästa för att bli kompis med Max, men han verkar inte vilja vara med på det planet.

Igår fick jag kommentarerna "your hat is REALLY ugly" samt "you'd be the best au-pair if you bought me this game. If you don't I'm gonna hate you".

Vad är det reklamen säger? Livet har sina goda stunder.

Känn ironin.

Möten som inte riktigt 'ger' något.

Igår, efter en hel del strul, satt jag i möte i två timmar.
Via datorn d.v.s! Enklast så har CC insett eftersom alla inte kan infinna sig på någon av deras mötesorter runt om i sverige!
Hursomhelst så var det en kille som hette Phillip som satt i två timmar och berättade om sånt jag redan visste.
För, som vissa kanske vet, så var jag på ett möte i Umeå för lite mer än ett år sedan då jag försökte komma iväg till staterna! Han pratade, jag åt en kaka, han pratade mera, jag satt och pixlade i paint, han pratade ÄNNNU mera, jag gick på toa. Underbart med onlinemöten!

Nu har jag iallafall fått en onlineansökan att fylla i och från igårkväll tills nu är jag klar med 95% av hela ansökan. Det ända som saknas just nu är ett personligt brev till eventuella värdfamiljer samt ett par referenser. Har två stycken säkrade här så ska bara gräva upp lite gamla kontakter och se om de kan tänkas stå upp för mig!

Ah. Ni kanske inte vill veta detta, men jag färgade håret igår. Igen. Det misslyckades och jag måste färga om det.
För nu är hela håret mörkråsa. INTE vad jag planerade!
Rött skare bli inom 3 dagar, för på Lördag flyger jag upp till Göteborg och på Söndag är det festival som gäller!!

Återkommer med mer info på mina ansökningar o.s.v.

Tschüss!

Don't do iiiit!

Denna kommentar hittade jag i morse. Tackar anonym för dennes kommentar och tänker nu argumentera emot varför USA är ett dåligt val för tillfället.

• Efter att blivit dissad av drömfamiljen p.g.a mina allergier var gnistan i mig halvsläckt och hoppet nästan dött.
• Lite mer pinnar kastades på brasan när jag fick en ny matchning med en Amerikans familj bara timmar efter att drömfamiljen tackat nej.
• Den nya matchningen var dock inget för mig, ensamstående mamma med 3 barn varav en unge skulle behöva tillsyn 24/7 och krävde att jag skulle träffa en rådgivare lite då & då för att få hjälp med denna unge som troligtvis hade AD/HD eller damp som jag förstod det.
• Jag tackade nej till denna familj utan att ha talat med dem redan dagen efter. Känndes verkligen som en 100% miss!
• I hopp om att nästa matchning skulle dyka upp med samma flyt som den föregående börjar jag vänta. En vecka går, två veckor går, två månader flyter bort men när det gått 3 månader och 11 dagar så dyker äntligen en ny familj upp!
• Denna familj ligger matchade med mig i 5 dagar innan de tackar nej utan att ens ha ringt.

Det som just nu är emot USA är faktumet att min nästa matchning kan lika gärna dröja 3 månader till.  Det funkar absolut inte för mig! Efter att ha väntat så länge känns allt så meningslöst bara!
Och eftersom jag har en familj, en sådan som CC aldrig kommer lyckas matcha mig med(!), så käns det väl naturligt att jag vill till dem? Är trots allt familjen man ska fokusera på - inte vart man hamnar!

USA kan vänta med det kan inte värdfamiljen i England. En sån chans kommer aldrig igen!
Så, är det fel att säga att jag inte gives a shit about USA just nu eftersom de bara slår ner mig hela tiden?

..and death spoketh to us

Eller ja, riktigt så illa var det väl inte!
Och inte var det någon som pratade heller..

Värdfamiljen från USA har INTE ringt mig.
Jo, jag HAR ringt CC och sagt att jag gärna vill prata med dem men det verkar inte vara några tomtar i verkstan där borta.

Har bestämt mig för att om det inte blir denna familj, och om det tar mer än 2 veckor innan jag får en ny matchning efter att denna familj sagt nej, så kommer det bli England!

Den Brittiska familjen jag snackat med är überskön! Pratar dagligen med mamman i familjen via facebook och får hela tiden höra att barnen såå gärna vill ha dit mig!
Det är då familjen från Crowbourough med 3 barn i åldrarna 7(kille) samt 2 tjejer som är 11 och 14.

Ååh, är så less på CC, USA och allt som har med väntan att göra!

Om någon kommer på något sätt att uppmuntra mig är jag mer än öppen för förslag!   ♥

RSS 2.0