My Chemical Romance live @ Terminal 5, NYC

Lite sen uppdatering här, har varit helt upptagen hela helgen och bloggen glömdes bort!


Här kommer då en liten sammanfattning av MCR's spelning på Terminal 5, NYC!


Att köa sög hårt. Jag kom ensam vid 5 och inte en enda människa fpratade med mig trots att jag gjorde tappra försök på att starta en konversation! Sög. Kom dock till kön i rätt så bra tid, 20 minuter efter att jag dök upp var kön insaaaane!
För första gången någonsin fick jag också X på båda mina händer. Så är det när man är under 21..

Såg Gerard & Mikey's föräldrar, Donna & Donald, gå in på klubbenrunt .. 6:30? Hade ett litet moment av någon anledning. Närmsta jag kommit bandet! Haha!

Släpptes in strax efter 7, var förvirrad av stället, gick över till toaletterna istället för garderoben men fick nöjet att nästan gå rakt in i D & D Way. Haah. Det var konstigt. Jag stirrade. Ogenerat.

När den första förband, The Architects, började spela jag hade en ganska bra plats rätt så långt fram till vänster, smög dock närmare scenen medans de spelade. De var ganska bra, hade inte hört dem förut (hittade fel band på Spotify..) men fan, de rockade!

Neon Trees var sååå mycket bättre än jag hade förväntat mig av ett förband! De var riktigt kul att titta på och jag tror att jag kanske måste lyssna på dem mycket mer. Sångaren hade en gay-vibe som var superkul att se! Väldigt mycket höfter och väldigt lite stå-stilla. Gillades!

Innan MCR kom på var det ett jävla kaos i publiken. Seriöst inte sett ett värre kaos. De kom publik-vågor som fick folk att mosas och ramla ner i högar på golvet (jag ramlade också och ingen hjälpte mig upp!) Jag hamnade längre och längre till vänster, Frank sida, och självklart hamnade jag bakom längsta snubben med största håret. ALLTID!

När Mina Chem faktiskt gick på scen, blev det bara värre. Den "våg" av människor som kom från alla håll var kvävande och jag kände det som att min ryggrad höll på att gå av och mina revben spricka. Aj. Under den första låten, Na Na Na, förlorade jag en sko, hittade den och fick på mig den igen. Bara för att förlora den andra och göra om ta-på-skon-i-publiken-där-det-knappt-är-möjligt-att-röra-sig-alls!

Efter 3 låtar jag var tvungen att flytta över till absoluta vänstern, gjorde så ont i rygg och revben att jag nästan spydde och svimmade! Stannade där för resten av spelningen, växlade mellan att ta foton och skrika med till musiken.

Höjdpunkter i showen var Vampires Will NEver Hurt You, (!!!!!!!), Ray's leende, att få se MamaWay sjunga och dansa till musiken, Gerard's Sassy-ness, och det faktum att jag fick se dem igen. ETERNAL LOVE!.

Men allvarligt nu.. Ingen Cancer? Första gången jag sett dem och de inte spelat den låten!! Och ingen "We want all the guys who hasn't seen us before to take their fucking shirts off"!? Oh my ..

Stannade kvar utanför arenan (avfart vid 55'th St) med ett gäng andra killjoys och väntade på en signering.
Eller nått liknande. Efter en timme kommer vaknerna ut och säger "They won't come out".
MITT HJÄRTA ÄR TRASIGT!

Föredrar Europeiska publiken. Mycken snällare, smartare och ingen blir dödad. Jag kände mig fett dödad där ett tag. OUSSOCHKRAM DÅLIGTINLÄGG BILDER VARSÅGOD.


The Architects


Neon Trees


Folk bakom mig innan MCR


My Chemical Romance ♥


Gerard Way


Frank Iero

Mikey Way


Ray Toro

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Spara uppgifterna?

E-mail: (publiceras inte)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0