We've got a medical emergency

Black Dragon Fighting Society kommer rubriken från. The Mad Gear And Missile Kid a.k.a My Chemical Romance. Förvånade?

Nu har jag varit i USA i 155 dagar. Hur gick det så fort? Vart tog tiden vägen?
Veckorna flyter iväg och helgerna finns knappt.
Vädret har rejäla moodswings - idag var det en värmevåg och temperaturerna var galna. Lukten av sopor liggandes på gatorna i Manhattan var kväljande och inte kom det några friska vindar och blåste bort lukten inte.

Hittills jag har pajat tre par skor här. Mina kängor jag åkte hit i, ett av två par skor jag tog med från Sverige, dog, fixades och dog igen för att sedan slängas. Köpte ett par Vans första Söndagen hos familjen och de gick jag sönder för ett par månader sen. Sulan under var helt genomnött - hål var det! Aldrig lyckats med nått sånt förut!

Köpte ett par GUESS-kängor också. Självklart är de trasiga men sparar på dem så jag kan få dem lagade innan hösten.
Fick med mig ett par hatade flipflops också. De har använts trots att de gört ont så innihelvete av att gå i dem.

Men hur blev detta ett inlägg där jag skriver om skor?! Skulle ju ha nån sorts heart to heart här där jag skriver hur mycket jag saknar Sverige och hur mycket hemlängtan jag har!
Wait.. där ljög jag ju.

Ska jag vara helt ärlig längtar jag inte tillbaka till Sverige. Jag har ingen hemlängtan. Nu tänker ni väl "men vafan, vill hon inte hem till familjen och vännerna?!". Men nä. Det vill jag inte. Och det är väl bra?!
Poängen är att jag ska vara här i 7 månader till och om jag då ständigt ska gå och vilja tillbaka till lilla patetiska Ö-vik* kan jag lika gärna sluta! Jag trivs här och har fler än en vän som faktiskt vill umgås med mig! Det är en bra känsla.

* PANG. Nu kommer Ö-vikarna vara på mig men seriöst, vad har Ö-vik som New York inte har? Paradisbadet? Vi har Coney Island. FV-backen? Vi har Frihetsgudinnan. Lokalbussar som slutar gå 9 på kvällen? Tunnelbana dygnet runt här serru.
Ö-vik är litet. Alla känner alla. Ingen riktig spänning. Här bor miljoner människor, man kan vara anonym i massorna och nog fan är det spännande! Jag älskar betongdjungeln och dess mångfald!

Vet inte hur det ska bli när min tid här i staterna är över. Tillbaka till Örnsköldsvik? Gråter bara av tanken. Den staden är jag klar med. London lockar om man inte kan stanna i staterna. London är bra. Förra året var bra. Iår kommer bli bättre.

Vet inte hur det kommer sig att jag alltid blir såhär när jag skriver inlägg som detta. Slutar med att jag trakkar ner på Norrland och är allmänt negativ mot mina hemtrakter. Men det kommer bara! Kommer aldrig vilja bo kvar, inget lockar. Särskilt inte språket.

Avslutar detta inlägg med att säga att jag nästan svimmade idag. Tydligen är det en dålig idé att bränna sönder sig på stranden och sen tro att man kan ha kläder på sig dagen efter. Tog på mig bh & t-shirt imorse och allt i mitt synfält blev vitt och jag pep av hur ont det gjore.
Note to self; köp 1000 i solskyddsfaktor. Kay.

Kommentarer
Postat av: Anonym

men övik saknar dig!

2011-06-09 @ 19:19:57

Kommentera här:

Namn:
Spara uppgifterna?

E-mail: (publiceras inte)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0