Ev kväll med Biffy Clyro
Vem är denne "Biffy" dårå? Ett band från Scottland som alltid spelar utan tröjor. Består av sångaren Simon Neil samt bröderna James och Ben Johnston. Dessa herrar såg jag igårkväll. Read mah storeh.
Eftersom insläppet på Gramercy Theatre, där spelningen skulle hållas, var vid 7 och jag tänkte börja köa först vid 5 så hängde jag med ett gäng nya au-pairer på Manhattan. Promenerade in på lite olika butiker och var för första gången inne på Macy's (världens största butik) och gick vilse lite.
Så slog klockan 5 plötsligt så jag tog t-banan till Gramercy och hade förväntat mig en kö som ringlade sig runt kvarteret. BOOM, fel fel fel! Kön bestod av 6-7 pers framför mig. Succee! Började prata med tjejerna framför mig och senare de som dök upp bakom mig och vi höll ihop i stort sett hela tiden efter det!
Hamnade rätt så bra till, endast en person framför mig och jag kunde lätt röra stängslet! Ballt eh?
Hursomhelst så började förbandet, Moving Mountains, spela vid 8 och höll på i ca. 40 minuter. Helt okej band fast de var lite långdragna. Sångaren var rätt najs!
Strax efter nio släcktes lyset igen och Biffy fakking Clyro klev på scenen! De spelade nästan fram till klockan 11 och det var fan så bra. Folding Stars spelades akustiskt, Born On A Horse ägde trots att nån slängde en vattenflaska på James i början av låten (fick det på film) och det var en rejält enerverande britt bakom mig som var superfull och superhögljudd. Säkterhetsvakten fick köra bort henne men hon var tillbaka efter typ tio minuter.
Inga trumpinnar, plektrum eller setlist så jag körde på den säkra vägen; stanna utanför spelstället tills bandet kommer ut. Fanns bara en ut/ingång så det var en stensäker plan!
Fick sällskap av de två tjejerna som stått framför mig i kön och vi väntade i över 1½ timme på att de skulle komma ut. Men ut kom de! Först kom Ben och vi fick varsin high-five!
Autograf och lite småprat, han tyckte jag hade en lite udda accent och jag sa att, jo, jag är från Sverige. Han fortsatte med "You sound a bit Danish"... Shockad över detta glömmde jag fråga om en bild med honom. Hjärtatkrossat.
Ben vandrade vidare till turnébussen och James kommer ut glad som fan! High-fives laget runt igen, autograf och denna gång även en bild! Lite småprat och sen gick han också vidare.
Härnäst kom Simon. Åh, denna grrrr man. Världens leende kliver han ut med och det blir mer high-fives, autografer, bilder och jag. fick. en. kram. Och han tyckte mitt namn var sött (lolz, naae!). Han sa att de hoppades att de skulle komma tillbaka till New York snart och att vi gärna fick dyka upp på kommande spelningar. ANY TIME!
Hela bandet är sedan inklämda i sin buss och de beger sig vidare mot nästa spelning. Vi önskar dem lycka till och sen inser man hur kall man är.
Tar lite olika tåg hem, går åt fel håll ett par gånger och kommer sedan tillbaka till Queens trax efter 2 på morgonen. Champion!!
Eftersom insläppet på Gramercy Theatre, där spelningen skulle hållas, var vid 7 och jag tänkte börja köa först vid 5 så hängde jag med ett gäng nya au-pairer på Manhattan. Promenerade in på lite olika butiker och var för första gången inne på Macy's (världens största butik) och gick vilse lite.
Så slog klockan 5 plötsligt så jag tog t-banan till Gramercy och hade förväntat mig en kö som ringlade sig runt kvarteret. BOOM, fel fel fel! Kön bestod av 6-7 pers framför mig. Succee! Började prata med tjejerna framför mig och senare de som dök upp bakom mig och vi höll ihop i stort sett hela tiden efter det!
Hamnade rätt så bra till, endast en person framför mig och jag kunde lätt röra stängslet! Ballt eh?
Hursomhelst så började förbandet, Moving Mountains, spela vid 8 och höll på i ca. 40 minuter. Helt okej band fast de var lite långdragna. Sångaren var rätt najs!
Strax efter nio släcktes lyset igen och Biffy fakking Clyro klev på scenen! De spelade nästan fram till klockan 11 och det var fan så bra. Folding Stars spelades akustiskt, Born On A Horse ägde trots att nån slängde en vattenflaska på James i början av låten (fick det på film) och det var en rejält enerverande britt bakom mig som var superfull och superhögljudd. Säkterhetsvakten fick köra bort henne men hon var tillbaka efter typ tio minuter.
Inga trumpinnar, plektrum eller setlist så jag körde på den säkra vägen; stanna utanför spelstället tills bandet kommer ut. Fanns bara en ut/ingång så det var en stensäker plan!
Fick sällskap av de två tjejerna som stått framför mig i kön och vi väntade i över 1½ timme på att de skulle komma ut. Men ut kom de! Först kom Ben och vi fick varsin high-five!
Autograf och lite småprat, han tyckte jag hade en lite udda accent och jag sa att, jo, jag är från Sverige. Han fortsatte med "You sound a bit Danish"... Shockad över detta glömmde jag fråga om en bild med honom. Hjärtatkrossat.
Ben vandrade vidare till turnébussen och James kommer ut glad som fan! High-fives laget runt igen, autograf och denna gång även en bild! Lite småprat och sen gick han också vidare.
Härnäst kom Simon. Åh, denna grrrr man. Världens leende kliver han ut med och det blir mer high-fives, autografer, bilder och jag. fick. en. kram. Och han tyckte mitt namn var sött (lolz, naae!). Han sa att de hoppades att de skulle komma tillbaka till New York snart och att vi gärna fick dyka upp på kommande spelningar. ANY TIME!
Hela bandet är sedan inklämda i sin buss och de beger sig vidare mot nästa spelning. Vi önskar dem lycka till och sen inser man hur kall man är.
Tar lite olika tåg hem, går åt fel håll ett par gånger och kommer sedan tillbaka till Queens trax efter 2 på morgonen. Champion!!
Biffy Clyro i New York?
Satt och kollade igenom en gig-guide igår på nätet som var sorterad efter musiken som jag lyssnar på.
Kommer igenom Januari utan större succeé och bläddrar vidare till Februari.
Där small det. "12 Februari spelar det Skottska bandet Biffy Clyro på Gramercy Theater i New York" stog det. Inte på Svenska såklart men på Engelska. Jag blev plötsligt superhyper och rätt så hoppfull, Biffy är inte så stora utanför the UK så det fanns en chans att biljetterna inte var slutsålda trots att det är mindre än en månad till spelningen.
Jag kikade in på Live Nations hemsida och sökte efter biljetter. OH YES IMMA DIEEE!
De hade en massa biljetter!!!!
$20. Det är typ 140kr. Seriöst, inget kan vara så billigt! SJUKT!
Köpte en biljett iallafall och den ska komma i posten på nån vecka.
Biffy är så biffiga! Haha! Har sett dem en gång tidigare, som förband till Muse på Wembley Stadium i London, men denna gång kommer man nog kunna se dem utan att bli dödad av galna Muse-fans!
Har ni aldrig hört nån av Biffy's låtar kan jag rekommendera dem starkt, lyssna på nyaste albumet Only Revolutions och få gåshud.
Bild tagen av mig 11/9 -10
Kommer igenom Januari utan större succeé och bläddrar vidare till Februari.
Där small det. "12 Februari spelar det Skottska bandet Biffy Clyro på Gramercy Theater i New York" stog det. Inte på Svenska såklart men på Engelska. Jag blev plötsligt superhyper och rätt så hoppfull, Biffy är inte så stora utanför the UK så det fanns en chans att biljetterna inte var slutsålda trots att det är mindre än en månad till spelningen.
Jag kikade in på Live Nations hemsida och sökte efter biljetter. OH YES IMMA DIEEE!
De hade en massa biljetter!!!!
$20. Det är typ 140kr. Seriöst, inget kan vara så billigt! SJUKT!
Köpte en biljett iallafall och den ska komma i posten på nån vecka.
Biffy är så biffiga! Haha! Har sett dem en gång tidigare, som förband till Muse på Wembley Stadium i London, men denna gång kommer man nog kunna se dem utan att bli dödad av galna Muse-fans!
Har ni aldrig hört nån av Biffy's låtar kan jag rekommendera dem starkt, lyssna på nyaste albumet Only Revolutions och få gåshud.
Bild tagen av mig 11/9 -10
Stone Sour
Jag ska få käka pizza till middag idag, därför är jag på bra humör och vill tipsa om lite bra musik!
Stone Sour grundades 1992 i Des Moines, Iowa, och släppte först tio år senare ett självbetitlat debutalbum! Bandet är kanske mest känt i Slipknot-kretsar då sångaren Corey Taylor även är sångare i just Slipknot.
Trots att Slipknot inte är kända för att ha de mest melodiösa låtarna så har Stone Sour ett mer... mainstream? Nja, men mer lättlyssnat sound och de har hittills släppt tre studioalbum:
Stone Sour | släppt 2002 via Roadrunner, nådde plats 46 på USA's Billboard lista
Come What(ever) May | släppt 2006 via Roadrunner, nådde plats 4 på USA's Billboard lista och plats 30 på Svenska Album Toppen
Audio Secrecy | släppt 2010 via Roadrunner, tog en förstaplats på Storbritanniens Rock Chart och 6'e plats på Billboard listan
Nu orkade jag inte skriva mer.
Enjoy.
Stone Sour grundades 1992 i Des Moines, Iowa, och släppte först tio år senare ett självbetitlat debutalbum! Bandet är kanske mest känt i Slipknot-kretsar då sångaren Corey Taylor även är sångare i just Slipknot.
Trots att Slipknot inte är kända för att ha de mest melodiösa låtarna så har Stone Sour ett mer... mainstream? Nja, men mer lättlyssnat sound och de har hittills släppt tre studioalbum:
Stone Sour | släppt 2002 via Roadrunner, nådde plats 46 på USA's Billboard lista
Come What(ever) May | släppt 2006 via Roadrunner, nådde plats 4 på USA's Billboard lista och plats 30 på Svenska Album Toppen
Audio Secrecy | släppt 2010 via Roadrunner, tog en förstaplats på Storbritanniens Rock Chart och 6'e plats på Billboard listan
Nu orkade jag inte skriva mer.
Enjoy.
12 Days Of Christmas
Vissa har hört klassikern 12 Days Of Christmas.
I denna videon tolkar Adam och Fred från Taking Back Sunday låten.
Man undra ju om nån var hög som gjorde videon..?
A Day To Remember
Som rubriken säger, A Day To Remember.
Nu snackar jag inte om en faktiskt dag att minnas, utan om ett band som jag vill uppmärksamma!
ADTR är ett post-hardcore (och pop punk, metalcore) band från Ocala, Florida som spelat tillsammans sen 2003 och anledningen till att jag skriver om dem här är för att de nyligen släppte ett nytt album!
What Separated Me From You heter albumet och släpptes 16'de November via Victory Records. Det är bandets fjärde studioalbum och har hyllats i musikpressen med bl.a 4K i Brittiska Kerrang! och 4½ i Amerikanska Alternative Press.
Låtlistan ser ut som nedan:
1. Sticks & Bricks
2. All I Want
3. It's Complicated
4. This Is The House That Doubt Built
5. 2nd Sucks
6. Better Off This Way
7. All Signs Point To Lauderdale
8. You Be Tails, I'll Be Sonic
9. Out Of Time
10. If I Leave
Album cover
Har du inte redan lyssnat på detta band kan jag rekommendera dem starkt!
För fans av:
Escape The Fate
Underoath
Bullet For My Valentine
The Red Jumpsuit Apparatus
Nu snackar jag inte om en faktiskt dag att minnas, utan om ett band som jag vill uppmärksamma!
ADTR är ett post-hardcore (och pop punk, metalcore) band från Ocala, Florida som spelat tillsammans sen 2003 och anledningen till att jag skriver om dem här är för att de nyligen släppte ett nytt album!
What Separated Me From You heter albumet och släpptes 16'de November via Victory Records. Det är bandets fjärde studioalbum och har hyllats i musikpressen med bl.a 4K i Brittiska Kerrang! och 4½ i Amerikanska Alternative Press.
Låtlistan ser ut som nedan:
1. Sticks & Bricks
2. All I Want
3. It's Complicated
4. This Is The House That Doubt Built
5. 2nd Sucks
6. Better Off This Way
7. All Signs Point To Lauderdale
8. You Be Tails, I'll Be Sonic
9. Out Of Time
10. If I Leave
Album cover
Har du inte redan lyssnat på detta band kan jag rekommendera dem starkt!
För fans av:
Escape The Fate
Underoath
Bullet For My Valentine
The Red Jumpsuit Apparatus
1. "Sticks & Bricks" 3:17
Where will you be at 4.30am in the morning? (GMT +1 that is)
I know where I'll be:
Also: don't forget this!
My Chemical Romance new single - SING!
SING! heter den och.. den är väl ok. Na Na Na är bättre, som fan, men denna börjar låta bättre och bätter ju mer man lyssnar på den.
Spelades för första gången i ze UK idag på Radio 1. Jag missade tyvärr det + intervjun med 2'a gitarristen Frank, men har lyssnat igenom den en hel del gånger via MCR's myspace
Omslag till singeln samt video-teaser uppe!
Spelades för första gången i ze UK idag på Radio 1. Jag missade tyvärr det + intervjun med 2'a gitarristen Frank, men har lyssnat igenom den en hel del gånger via MCR's myspace
Omslag till singeln samt video-teaser uppe!
Bilder från My Chemical Romance i London
Bildbomb.
the end.
night was magical.
night was magical.
crowd was crazy.
MCR is back, punish fucking us.
At least that's what Gerard said..
My Chemical Romance live @ HMV Apollo | London
Igår. Igår alltså. Klart en av årets bästa höjdpunker!
Istället för att skriva ett långt, massivt inlägg så tar jag allt i punktform, är dessutom helt söndermanglad från en galen London-publik.
Istället för att skriva ett långt, massivt inlägg så tar jag allt i punktform, är dessutom helt söndermanglad från en galen London-publik.
· Upp vid 9 för att köra till T.Wells och ta tåget vid 10:21.
· Inne i London vid 11:20 och tror jag passerade Jared Leto himself nere vid Embankment.
· Framme i Hammersmith strax före 12 och möter upp med Sarah, Engelsk tjej som jag träffat via ett MCRForum, runt 12:30.
· Sitter och småskakar av nervositet inne på en pub och går på ett efterlängtat toabesök.
· Inne i London vid 11:20 och tror jag passerade Jared Leto himself nere vid Embankment.
· Framme i Hammersmith strax före 12 och möter upp med Sarah, Engelsk tjej som jag träffat via ett MCRForum, runt 12:30.
· Sitter och småskakar av nervositet inne på en pub och går på ett efterlängtat toabesök.
· Går och börjar köa runt 1, inte så jättelång kö vid det laget men folk hade sovit längst fram sedan 16:00 i Fredags.
· Vid 5 dyker Daniel, en kompis från Crowborough, och hans australiensiska kompis Pablo upp vid kön!
· Får veta att Pablo flög över från Australien i Fredags bara för att se MCR. Han flög tillbaka idag (Söndag). DEDICATION!
· 17:03 har de dragit ut mig ur kön och in på en pub, jag går på toa och de är allmänt störda.
· Strax före klockan sex går vi tillbaka till kön, den har blivit längre nu, och Pablo frågar alla om "detta är kön för att se Justin Beiber"
· Ett par minuter efter sju släpper de in oss i HMV Apollo! Hänger undan väskan, tar biljetten, kameran och stormar (långsamt) in i spellokalen!!
· Förbandet, Twin Atlantic, suger och publiken ger dem bara respons när de säger "are you excited to see MCR tonight!?"
· Förbandet, Twin Atlantic, suger och publiken ger dem bara respons när de säger "are you excited to see MCR tonight!?"
· My Chemical Romance intar scenen klockan 9 och efter det är allt ett sudd!
· Blir knuffad, kliven på, svettig som fan och överlycklig under deras nästan två timmar långa set!
· De spelar fyra låtar från nya, ännu inte släppta albumet Danger Days - Na Na Na (Na Na Na...), Planetary (GO!), The Only Hope For Me Is You och The Kids From Yesterday.
· För första gången på fem år spelade de dessutom Our Lady Of Sorrows, från deras första skiva, live!!
· För första gången på fem år spelade de dessutom Our Lady Of Sorrows, från deras första skiva, live!!
· Så satans (sorry) bra spelning! Too bad att jag inte lyckades köpa nån form av merch, hade aldrig hunnit!
· Är ute från Apollo 23:10 och kutar till tunnelbanestationen med en nynköpt cola och skakiga ben!
· Liten försening i tunnelbanan gör att jag och Dan får kuta upp från Embankment till Charing X för att hinna med tåget, ett par sekunder efter att vi hoppad på tåget åker det. TIMING!
· Hemma i Crowborough runt 1:30 och sedan stalka ner internet efter spellistor, videos o.s.v. Kom i säng vid tre..
Andra fakta:
· Gårdagens spelning var bandets första på nästan ett år samt den första på deras nuvarande turné - World Contamination Tour
· London-publiken igår var de första att få se den nya trummisen! Michael "Mike" Pedicone från The Bled är vara the new dude!
· HMV Apollo tar 5,039 stående samt 3,632 sittande.
· Allt jag åt igår var tre små äckliga muffins samt lite vatten och en cola.
Jag trodde jag hade varit på mitt livs gig när jag såg Biffy Clyro och Muse på Wembley Stadium, men detta tog FAAN priset.
My Chemical Romance - the future is bulletproof.
En av många bilder från igår
My Chemical Romance i London imorgon
Nervositeten har slagit mig hårt nu.
Imorgon vid denna tiden (13:56 GMT) kommer jag stå i en lång utanför HMV Apollo i Hammersmith, London, och vänta på att få bli insläppt nån gång efter 7.
Vädret idag är strålande med ett fåtal moln på himmelen. Vädret på Söndag ska vara likadant. Men imorgon ska det fan regna. Vädret har varit så tjusigt senaste veckan men på Lördag ska det regna va?!
Var spekulationer om att det skulle snöa också, men verkar vara för "varmt" för det.
Hursomhelst. Jag är taggad. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var det över tre år sedan jag såg My Chem. Det var med daddy i Göteborg på Pier Pressure 1'a Juli 2007. Det var ju ett tag sedan ja.
Denna gång ska jag dock ta tåget från T.Wells nån gång runt 9, hoppa på tunnelbanan från antingen Charing X eller Embankment och sedan hitta vägen till HMV Apollo. Har ingen karta över området så det kan ju gå helt åt helvete.
Spelningen ska tydligen sluta nån gång vid 11. Mitt sista tåg hem går 23:55 eller 00:10. Kanoooners. Missar jag nån av dessa blir det övernattning i London på nån tågstation. Yippie. Fick lite pengar av mama så jag kan betala eventuell taxi från Tonbridge, eftersom det tåget går lite senare och bara ligger 15 minuter från T.Wells.
My Chemical Romance 2010
Från vänster: Ray Toro (1'a gitarrist), Mikey Way (bas), Gerard Way (sång) och Frank Iero (2'a gitarrist)
Från vänster: Ray Toro (1'a gitarrist), Mikey Way (bas), Gerard Way (sång) och Frank Iero (2'a gitarrist)
KILLJOYS, MAKE SOME NOICE!
Na Na Na (Na Na Na Na Na Na Na Na Na)
På Lördag ska jag se detta band live för andra gången i mitt liv!
Gissa hur exalterad jag är?!
VÄLDIGT!
Ska träffa en Norska, ett par Svenskor och en massa Engelska peeps innan showen.
Kommer bli såååå kung. SÅÅÅ KUNG!
Kommer bli såååå kung. SÅÅÅ KUNG!
En gång till?
KUNG!
Tre år sen var det sist, bandet var nästan sönderspelat och basisten var tillfälligt ersatt p.g.a stress.
Nu är de utvilade och har ett nytt album som kommer ut 22 November - epic!
Nu är de utvilade och har ett nytt album som kommer ut 22 November - epic!
So that's it. Nu ska jag kanske sova eller något liknande. Troligtvis inte sova men ska börja fundera på det!
over and out.
My Chemical Romance - Na Na Na
AAAAH!
Satt klistrad vid datorn när BBC Radio 1 för första gången spelade My Chem's nya låt Na Na Na!
Fick en liten intervju på köpet med Gerard Way!
Låten är bra. Riktigt jäkla bra! De låter hårdare än TBP och nyare än Revenge (vilket det naturligtvis är!")
Video från KROQ - amerikansk radiokanal som slog the UK med att spela den först..
LYSSNA PÅ LÅTEN OCH DÖ INTE! ♥
Video från Muse
En video jag filmade under Muse's sista låt - Knight Of Cydonia! (alla som spelat Guitar Hero III känner igen den!)
Så jäkla bra! Dock synd att man inte hade bättre plats på slutet, var dock så uttorkad och sönderhoppad att det nästan var för det bästa.
Young Guns . Winter Kiss
Detta är då bandet jag ska se i oktober! Young Guns har turnerat med bl.a Madina Lake och Story Of The Year. Och nu ska de spela på pyttelilla The Forum. MÅSTE BLI KUNG!
30 Seconds To Mars . The Kill
En låt jag gillar riktigt mycket!
Och musikvideo än mums. Har man sett The Shining klickar det direkt!
Skulle bara ladda upp denna video tidigare men det slutade med att jag satt och kollade igenom alla 30STM's 'making of the video'-klipp.
Jared Leto är en jäkligt engagerad och talangfull person! (och snygg, det måste tilläggas, SNYGG!!)
Inte nog med att han nu turnerar och säljer miljoner album med sitt band, han har även medverkat i ett par filmer (Fight Club och American Psycho bl.a), regisserar alla bandets videos och är väldigt bra på att hålla fansen uppdaterade på allt han gör, 24/7, via twitter.
Jared Leto är en jäkligt engagerad och talangfull person! (och snygg, det måste tilläggas, SNYGG!!)
Inte nog med att han nu turnerar och säljer miljoner album med sitt band, han har även medverkat i ett par filmer (Fight Club och American Psycho bl.a), regisserar alla bandets videos och är väldigt bra på att hålla fansen uppdaterade på allt han gör, 24/7, via twitter.
Pier Pressure 2010 bilder
Alla bilder är © Ida Norberg
Ape Rape Escape
Dead By April
You Ate My Dog
Plan 3
Earlytobed
Pendulum
Destine
The Sounds
Kadawatha
♥ 30 Seconds To Mars ♥
♥ Paramore ♥
HIM
Alla bilder är © Ida Norberg
Ape Rape Escape
Dead By April
You Ate My Dog
Plan 3
Earlytobed
Pendulum
Destine
The Sounds
Kadawatha
♥ 30 Seconds To Mars ♥
♥ Paramore ♥
HIM
Alla bilder är © Ida Norberg
Tillbaka och glad!
Yes!! Är tillbaka i England sedan i måndags och har haft det KANON i Göteborg!!
Klev upp 5 på morgonen på lördagen, fick skjuts in till tågstationen och var framme i London runt 7 på morgonen. Promenerade från Charing Cross i det vackra vädret till Piccadilly och spenderade sedan 50min superkissnödig ståendes på tunnelbanan ut till Heathrow. Var 100% på att något skulle gå fel men allt gick strålande, jag hittade en toa, checkade in och flög iväg!
Möttes av Cherstin vid centralstationen i Göteborg senare och tog en buss ut till lägenheten vi skulle stanna i. Som för övrigt beboddes av ännu en Ö-vikare!
Vi gjorde tacos, tog en promenad runt de f.d skeppsvarven, tog lite bilder och såg faktiskt på bröllopet!! Tycker det var ett överdrivet spektakel med alla dyra diadem, präster som ska få "Gud" att "välsigna" ringarna o.s.v. Men aja. Det hände och det var väl bra att det inte gifte sig i Göteborg!!
Dagen efter, söndag, var det då dags för festivalen!! Kom in till Frihamnen runt 1, fick urtjusiga armband och klev in på området omringade av snygga människor och regn. Ja. Regn. Inte ett ösregn dock, mer ett envist duggande som inte gav med sig förän timmar senare!
Vi såg en massa band och aagh. Så jäkla bra!
Ape Rape Escape - osignat band som var helt strålande! Bra musik, kung framträdande och backflips från sångaren!
Dead By April - Satt i öltältet när de spelade men hörde ändå. *whineeee* Tog ett par bilder och det fick räcka.
You Ate My Dog - Helt ok band!! Keyboardtrashandet på slutet gillades!
Plan 3 - Spelade på största scenen med minsta publiken.. Ganska bra men hade passat bättre på en liten scen.
Earlytobed - Snygg sångare, bra musik och Don't Stop Believing. Yea!
Pendulum - Australiensarna ägde! Det var ös med deras speciella musik och bah yea!! Första gången i sverige för dem, kom gärna tillbaka!
Destine - Holländare som såg bra ut! Fick hela publiken att sätta sig ner och var allmänt bra!
The Sounds - Precis som -07 så var de lite småtråkiga. Och -07 var ändå Bam Margera med på scen! Hörde "Living in America" på håll från matområdet. Engagerad ja. Fast nä.
Kadawatha - Aldrig hört förut med de har tydligen varit förband åt Paramore! Sågaren hade röst alltså! Woaahw!
30 Seconds To Mars - Åh. ÅÅÅH! Jared Leto, Shannon Leto, Tomo Miličević - så jäkla bra! Circlepit, akustiskt set, apsnygg sångare, får upp 20 ungar på scen för sista låten. Energin från bandet kändes!!!
Paramore - Fick inte bra plats alls här. Detta berodde på att det var 5min mellan 30STM och Paramores set. De var bra iallafall. Oh yes. Deras set var lite kort men de fick in mycket! Misery Business på slutet med den svenska tjejen som fick komma upp på scen var kung!!
HIM - Finnarna var sist ut på den största scenen. På en emofestival. Aja, de var en hel del folk där för att se dem, däribland mig själv! Solnedgången skymtade, bandet spelade sina låtar och det var helt ok. Inte fantastiskt, men likväl ok.
Kvällen slutade relativt tidigt för mig & Cherstin och dagen efter var vi uppe och utstädade vid 11. Käkade lunch på Burger King och sedan hoppade båda på varsin buss, hon påväg norrut och jag själv ut mot Landvetter.
Väl på Landvetter och inne vid gaten fick jag en överaskning som gjorde att jag skakade.
I samma gate, och senare på samma plan till London, var ett av banden jag såg på söndagen. PARAMORE!
Under stor shock och med passet i en hand pratade jag lite med Hayley, fick hennes autograf och även Josh's autograf. Jag dog en hel del!
Sedan fick jag ett leende av Haylet när hon gick förbi mig på planet. Aaah! *dör lite mera*
Kom iallafall tillbaka till London och tog mig hem utan större problem. Däckade så fort huvudet landade på kudden och sov gott.
Klev upp 5 på morgonen på lördagen, fick skjuts in till tågstationen och var framme i London runt 7 på morgonen. Promenerade från Charing Cross i det vackra vädret till Piccadilly och spenderade sedan 50min superkissnödig ståendes på tunnelbanan ut till Heathrow. Var 100% på att något skulle gå fel men allt gick strålande, jag hittade en toa, checkade in och flög iväg!
Möttes av Cherstin vid centralstationen i Göteborg senare och tog en buss ut till lägenheten vi skulle stanna i. Som för övrigt beboddes av ännu en Ö-vikare!
Vi gjorde tacos, tog en promenad runt de f.d skeppsvarven, tog lite bilder och såg faktiskt på bröllopet!! Tycker det var ett överdrivet spektakel med alla dyra diadem, präster som ska få "Gud" att "välsigna" ringarna o.s.v. Men aja. Det hände och det var väl bra att det inte gifte sig i Göteborg!!
Dagen efter, söndag, var det då dags för festivalen!! Kom in till Frihamnen runt 1, fick urtjusiga armband och klev in på området omringade av snygga människor och regn. Ja. Regn. Inte ett ösregn dock, mer ett envist duggande som inte gav med sig förän timmar senare!
Vi såg en massa band och aagh. Så jäkla bra!
Ape Rape Escape - osignat band som var helt strålande! Bra musik, kung framträdande och backflips från sångaren!
Dead By April - Satt i öltältet när de spelade men hörde ändå. *whineeee* Tog ett par bilder och det fick räcka.
You Ate My Dog - Helt ok band!! Keyboardtrashandet på slutet gillades!
Plan 3 - Spelade på största scenen med minsta publiken.. Ganska bra men hade passat bättre på en liten scen.
Earlytobed - Snygg sångare, bra musik och Don't Stop Believing. Yea!
Pendulum - Australiensarna ägde! Det var ös med deras speciella musik och bah yea!! Första gången i sverige för dem, kom gärna tillbaka!
Destine - Holländare som såg bra ut! Fick hela publiken att sätta sig ner och var allmänt bra!
The Sounds - Precis som -07 så var de lite småtråkiga. Och -07 var ändå Bam Margera med på scen! Hörde "Living in America" på håll från matområdet. Engagerad ja. Fast nä.
Kadawatha - Aldrig hört förut med de har tydligen varit förband åt Paramore! Sågaren hade röst alltså! Woaahw!
30 Seconds To Mars - Åh. ÅÅÅH! Jared Leto, Shannon Leto, Tomo Miličević - så jäkla bra! Circlepit, akustiskt set, apsnygg sångare, får upp 20 ungar på scen för sista låten. Energin från bandet kändes!!!
Paramore - Fick inte bra plats alls här. Detta berodde på att det var 5min mellan 30STM och Paramores set. De var bra iallafall. Oh yes. Deras set var lite kort men de fick in mycket! Misery Business på slutet med den svenska tjejen som fick komma upp på scen var kung!!
HIM - Finnarna var sist ut på den största scenen. På en emofestival. Aja, de var en hel del folk där för att se dem, däribland mig själv! Solnedgången skymtade, bandet spelade sina låtar och det var helt ok. Inte fantastiskt, men likväl ok.
Kvällen slutade relativt tidigt för mig & Cherstin och dagen efter var vi uppe och utstädade vid 11. Käkade lunch på Burger King och sedan hoppade båda på varsin buss, hon påväg norrut och jag själv ut mot Landvetter.
Väl på Landvetter och inne vid gaten fick jag en överaskning som gjorde att jag skakade.
I samma gate, och senare på samma plan till London, var ett av banden jag såg på söndagen. PARAMORE!
Under stor shock och med passet i en hand pratade jag lite med Hayley, fick hennes autograf och även Josh's autograf. Jag dog en hel del!
Sedan fick jag ett leende av Haylet när hon gick förbi mig på planet. Aaah! *dör lite mera*
Kom iallafall tillbaka till London och tog mig hem utan större problem. Däckade så fort huvudet landade på kudden och sov gott.
Lite bilder som inte är på banden;
Panorama över Göteborg
Hayley Williams på Landvetter!!
theeee eeeend
Panorama över Göteborg
Hayley Williams på Landvetter!!
theeee eeeend
Biffy Clyro . Blubbles
11/8 ska jag och Ellie se Muse på Wembley Stadium.
Förbanden släpptes för någon vecka sedan.
Och fuucking Biffy är ett av dem!
Överlyckan är oändlig!
Pier Pressure 2010
2007 var jag nere i Göteborg med familjen.
1/7 gick jag och pappa (fick inget annat sällskap) till frihamnen och min första festival ever. Pier Pressure var en nystartad festival som kom med åters line-up!
Under en dag spelade band som My Chemical Romance, Billy Talent, Blindside, CKY, Enter Shikari och Avril Lavinge på tre olika scener. Jag fick för första gången se mitt favoritband live och uppleva toaletterna som en festival alltid medbringar. Antar att jag hade tur med toaletterna, var inte skit över hela golvet och det fans faktiskt toapapper och antibakteriell tvål!
Hursomhelst så har denna festival legat i dvala sedan sitt premiärår. Fram tills 2010!
Line-up'en består av band som The Used, Paramore, HIM, 30 Seconds To Mars m.fl och är helt.. underbar.
Hittills har jag bara hört The Used live via en jävlig telefonlinje i 30 sekunder och de andra banden har jag inte ens skymtat på håll.
Därför är det helt klart att jag ska boka flygbiljetter, vandrarhem och festrivalbiljett - för iår ska det bli av!
19-21 Juni kommer jag alltså tillbaka till Sverige en snabbis, men kommer bara befinna mig i Göteborg..
1/7 gick jag och pappa (fick inget annat sällskap) till frihamnen och min första festival ever. Pier Pressure var en nystartad festival som kom med åters line-up!
Under en dag spelade band som My Chemical Romance, Billy Talent, Blindside, CKY, Enter Shikari och Avril Lavinge på tre olika scener. Jag fick för första gången se mitt favoritband live och uppleva toaletterna som en festival alltid medbringar. Antar att jag hade tur med toaletterna, var inte skit över hela golvet och det fans faktiskt toapapper och antibakteriell tvål!
Hursomhelst så har denna festival legat i dvala sedan sitt premiärår. Fram tills 2010!
Line-up'en består av band som The Used, Paramore, HIM, 30 Seconds To Mars m.fl och är helt.. underbar.
Hittills har jag bara hört The Used live via en jävlig telefonlinje i 30 sekunder och de andra banden har jag inte ens skymtat på håll.
Därför är det helt klart att jag ska boka flygbiljetter, vandrarhem och festrivalbiljett - för iår ska det bli av!
19-21 Juni kommer jag alltså tillbaka till Sverige en snabbis, men kommer bara befinna mig i Göteborg..
Reading Festival 2010
27-29 Augusti hålls Reading Festival och jag vill gå. Så j*kla mycke!
Biljetterna går på ca. £180 och line-upen är helt.. wow!
Jag menar, se själv:
Är inte så impad av Lördagens line-up, men skulle The Libertines faktiskt lyckas spela skulle hela dagen vara ett mirakel. För vi har ju sett hur det står till med Pete Doherty..
Hursomhelst. WAH! Denna festival skulle inte kunna gå fel på något sätt. Yum.
Biljetterna går på ca. £180 och line-upen är helt.. wow!
Jag menar, se själv:
Är inte så impad av Lördagens line-up, men skulle The Libertines faktiskt lyckas spela skulle hela dagen vara ett mirakel. För vi har ju sett hur det står till med Pete Doherty..
Hursomhelst. WAH! Denna festival skulle inte kunna gå fel på något sätt. Yum.
